hemma på säker mark.

jaha då sitter man här
på prästkragevägen igen.
vid en stationär dator där bredabandet
går så fort att jag knappt hinner blinka.
annat än det mobila bredbandet där ute i skogen..

är med en grymt konstig känsla i magen man sitter hemma
igen. inne i magen bildas nästan en klump.
kommer sakna, vi kan kalla det fjällenlivet,
jätte mycket.
i´dont-care-livet är det bästa sättet att leva på.
ibland får man bakslag, men man får liksom räkna med det.
och det går nog inte att leva i´dont-care-livet/fjällenlivet här
hemma på kusten. tyvärr.

alla saker man gjort är verkligen ett minne för livet.
får se om det blir en säsong till, just nu känns det så himla långt
bort, men så fort man kikar tillbaka till de saker vi gjort,
lyser man bara upp och är 1000 säker på att man nästa vinter kommer
att befinna sig någonstans i sälenfjällen igen.

jag är väldigt glad att vara hemma, men hade jag fått önska något,
hade jag önskat att allt folk man träffat där uppe fortfarande
skulle bo ett stenkast bort ifrån mig.
det är tur att jag har med mig två av mina tre nyblivna systrar hem.
Karlsson, Persson och Anna Nilsson.
vilket team!
tack flickor för en underbar säsong och otroligt roliga minnen.
förresten, undra om 4-stolsliften går härifrån
bort till skrea?!
eller kanske jag kan ta knappen bort till borlänge carro?!