jag gråter.
fråga mig inte varför, men jag gråter.
ingen tjut i svarta natten, utan mer gråt
där tårarna bara helt plötsligt dyker
upp på ens kind. rinner långsamt så det kittlat till
på kinden. jag ler samtidigt för att jag inte vet
varför jag gråter.
jag borde inte gråta, har allt man kan önska sig.
men ändå är jag aldrig riktigt nöjd.
nej, tyck inte synd om mig
för det blir vara värre.
jag sköter det så bra själv.
nere kallas det. ett nere som bara sofie e fattar vad
det betyder när man säger det.
jag vet inte varför kjag skriver det här.
vi slutar nu.